Veckans bloggare: "Det är okej att må dåligt och varken psykisk ohälsa eller stamning är något att skämmas över"

Veckans bloggare Andrea vill min sina texter sprida kunskap om hur det är att leva med stamning. I vår intervju pratar vi om varför hon öppet valt att dela med sig av livet med stamningen och den psykiska ohälsan. Läs och inspireras! 

 

Hej Andrea! Kan inte du börja med att berätta för oss vad din blogg handlar om? 
Jag bloggar om min vardag och hur det är att leva med stamning och psykisk ohälsa. Det är allt ifrån pinsamma ögonblick, stora rädslor och drömmar – och hoppet om att nå ut till andra som mår dåligt.

Andrea skriver mycket om både stammning och psykiskohälsa. Läs hennes tankar kring den sociala fobin här.

Ta oss tillbaka till början, hur kom det sig att du började blogga?
Jag vill få ut stamning ifrån skuggorna och förhoppningsvis lär vi oss mer och mer för varje dag för att en dag slå sönder alla myter och förutfattade meningar om människor som anses ”annorlunda” tillsammans.

Det är viktigt att testa nya saker! Just nu håller Andrea på med att skriva en bok om just stamning.

Du gör ett så bra jobb med det! Vad tycker du är bäst och sämst med att blogga?
Det bästa är att jag får möjligheten att skriva och göra min röst hörd. Det är väldigt spännande, men även nervöst då jag tidigare aldrig varit såhär öppen om mina svårigheter. Jag levde länge i tystnad och det är först nu jag tar plats! Det känns ovant. Det som ibland kan kännas jobbigt är den egna pressen jag lägger på mig själv för att jag tvivlar på om det jag skriver är bra nog.

Andrea har valt att prata öppet om stamning och har gjort många intervjuer på ämnet. 

Du bloggar mycket om psykisk ohäsla och stamning, kan inte du berätta lite mer om hur din relation till dessa ämnen ser ut?
Som tonåring kände jag mig oerhört ensam i min stamning och hade svårt att acceptera det, vilket ledde till att jag så småningom utvecklade social fobi (idag kallas det social ångest) när jag var 20. Det byggdes upp av år av ofantlig ångest och undvikande, vilket till slut ledde till en stark rädsla för alla slags sociala situationer. Jag fick ångest varje gång jag skulle öppna min mun, för rädslan för vad andra skulle tycka om mig och min stamning blev för stor. Med min sociala ångest kom depression och jag kände att jag aldrig skulle kunna leva mitt liv till fullo.

Efter en KBT-behandling och många om och men, kunde jag äntligen förstå att stamning inte är ett fel; det är inte något man behöver skämmas över eller gömma. För man är bra precis som man är – oavsett om man stammar eller inte.

Vad Vad kan hända när stamningen tar över Andreas liv? Ja, det kan du läsa om på bloggen. 

Vad önskar du att andra skulle veta om stamning?
Det finns en enorm okunskap över hela världen om stamning; att det går att ”övervinna” om man är bara är stark nog eller att det orsakas av nervositet eller stress. Sanningen är att stamningen bara finns och den tillhör en person – det är inte någonting man kan hjälpa eller ”jobba” bort. Man föds med stamning och för vissa försvinner det; för andra inte. Det kan även gå upp och ner i perioder. Den lever sitt egna lilla liv! Tålamod är a och o i bemötandet med människor som stammar. Ge personen tid att prata klart och försök även att undvika att fylla i eller gissa till dig ordet som inte kommer ut. Människor som stammar är precis lika kapabla till en god kommunikation – allt som krävs är tålamod och ett öppet sinne. Det tar bara lite längre tid för personen att prata ibland!

Det finns massa myter om stamning som Andrea vill hjälpa till att bli av med!

Om någon känner igen sig i din historia, vilka råd skulle du vilja ge till dem?
Att du inte är ensam. Och att det är okej att må dåligt och varken psykisk ohälsa eller stamning är något att skämmas över. Det finns hjälp att få och en hel gemenskap av andra som känner precis likadant som dig – och när man hittar dem så öppnar sig en helt ny värld. Där inser man att man varken är svag eller mindre värd; tvärtom är man stark och envis och klarar mer än vad man tror. Den enda personen som står i vägen är en själv!

Tack Andrea för att vi fick prata med dig. Och ett ännu större tack för det fantastiska jobb du gör på din blogg!

Du kanske även gillar:

-Så får du fler följare på Instagram!

- Så är det att jobba som influncer!

- Guide: Så klipper du ut ett föremål i Photoshop! 

- Så här skapar du grymma blogginlägg - 9 tips

- Varför ska man använda taggar och länkar som bloggare?