En liten Lucy trillar in på Star Stable OnlineKvällen den 25 december 2011 var sannerligen en kväll att minnas. Jag var 12 år gammal, och jag och min barndomskompis (i verkliga livet), som än idag heter Evelina Westson på Star Stable, satt och spelade WolfQuest eftersom vi inte hade någonting bättre att hitta på. Vi var hemma hos henne. Plötsligt bad hon mig komma och titta på hennes skärm, och hon klickade upp en Star Stable-reklam. Vi var båda hästtjejer under den här tiden, och jag skötte en privathäst ett par gånger i veckan i stallet där jag red. Jag hade även premunererat på Pollux-klubben i något år, och på så vis spelat 3 av de 4 Star Stable-spelen på PC. De heter Höstryttaren, Vinterryttaren, Vårryttaren och Sommarryttaren. Höstryttaren är baserad på fälttävlan/terrängridning, Vinterryttaren på hoppning, Vårryttaren på dressyr och Sommarryttaren på western. Jag hann dock aldrig spela Höstryttaren, eftersom jag inte upptäckt Pollux-klubben då det gavs ut. När jag skapade min första karaktär i onlinespelet Star Stable valde jag namnet Dakota Mountainside. Min häst hette Firechief, och han var en fux. På detta konto trallade jag omkring i ett par dagar, innan jag insåg en massa saker jag ogillade med min karaktär. Då bestämde jag mig att skapa ett nytt konto, denna gång vid namnet Caitlin Seastorm. På denna karaktär spelade jag ett par månader, och jag hann gå med i min första klubb. Caitlin-tidenUnder min Caitlin-tid skaffade jag mig mina första vänner. Sally Winterstar var den första jag började prata med regelbundet. Jag minns dock inte hur det hände, eftersom detta var drygt ungefär 4 år sedan. Vad jag minns från den tiden är dock hur jag och min dåvarande klubb brukade bugga oss in på förbjudna områden. Det var starten på min buggkarriär. Mer om den senare.   På denna tiden, tidiga 2012, var det höstiga och mystiska området Gyllenåsarnas Dal inte öppet än. Eftersom Star Stables utvecklare inte riktigt förstått det här med osynliga väggar i vatten till outvecklade områden så tog vi helt enkelt vattenvägen till Gyllenåsarnas Dal's södra stränder. Där blev vi dock stoppade av de osynliga väggarna, men jag kan tänka mig att vi var rätt nöjda ändå. Spelare som står ut från den här tiden är April Starwood och Izabella Bluefield, som startade den första Star Stable Online-bloggen. Den hette starstableonline.blogg.se och finns kvar att läsas än idag. Dessa två startade en stor trend, Star Stable-bloggarna, som även jag hoppade på. Jag har för mig att jag startade min första spelblogg i samband med Caitlin-tiden, men det var inte förrän jag skapade Lucy Westlake som mitt bloggande tog fart på riktigt.   Efter ett tag ledsnade jag även på Caitlin. Mycket sorgligt.Esther&Esther&HaleyIstället skapade jag karaktärerna Esther Easthall, Esther Nightforest och Haley Riverside. Esther och Esther var kortvariga karaktärer båda två, men under min tid med dem träffade jag filuren Ruth Shortwood som än idag är högst relevant. Haley Riverside, under en vild natt vid Silversongfloden med April Nightfall och Calista Eveningnågonting. Den mystiska Ruth Shortwood Ruth är än idag, 4 år senare, en av mina närmsta vänner. Trots att vi bara bor 30 mil ifrån varandra i verkliga livet har vi lyckats att inte träffas, och trots att vi nästan var bäbisar när vi träffades vid brevlådan i Silvergladebyn den där natten har vi lyckats hålla ihop sedan dess. Vi båda två är långt ifrån lika aktiva som vi brukade vara i spelet, men när vi väl båda lyckas vara inne vid samma tidspunkt är det alltid lika kul. Tillsammans med Ruth har jag gått igenom mycket. Tiotals klubbar (när jag tänker på den där orange pumpahjälmen man kunde köpa en halloween tänker jag fortfarande på Clown Town)..   ..rivalitet på tävlingsbanorna, msn-konversationer(!!), bråk om hennes outfit (nä, jag tänker inte ens skriva outfits, för hon har bara en), men det som påminner mig om 2012 måste nog vara när alla förutom jag kunde vara inne i Fågelskrämsåsen i Gyllenåsarnas Dal. När Fågelskrämsåsen just öppnats tävlade folk i vem som kunde vara kvar längst utan att bli tagen av fågelskrämmorna. Det var såklart väldigt frustrerande för mig i början när jag inte kunde ta mig in, eftersom jag inte hunnit så långt i uppdragen än, och när jag väl kunde det hade folk ledsnat på att tävla. Sad day indeed. MoorlandchampionatetPå tal om tävlingar, så öppnade Star Stables första championat, Moorlandchampionatet, 21 november 2012. Championaten blev min grej under en väldigt lång tid, och jag var en grym rosettplockare under ett par år. Detta kommer att få ett eget avsnitt i senare delar av mina memoarer. Jenny Benny Snowhill och BayMcGayUnder 2012 träffade jag även idioten på den vita, tjocka hästen Babysoul. Ja, du tänker på samma person som mig. Jenny Snowhill, även känd som ägaren av Diamond Bubbles Company och som min fru. Hur vi träffades minns jag inte, det måste varit lit dock eftersom vi gifte oss så snabbt som den 5e oktober 2012.   Jenny har alltid stått mig nära. Hon är en sån där person man aldrig glömmer, you know? En sån där person som sitter och sjunger i Skype när man är och gör mackor i köket när hon tror att man inte hör, som skriver "oh" istället för "och" och som använder förolämpningar som komplimanger titt som tätt. Det går inte en dag utan att saknaden gör sig påmind, för vi har så många minnen tillsammans. Jen gjorde varje dag till ett äventyr, och under tiden jag var medlem i hennes klubb DBC var det aldrig tråkigt att logga in.Allt eftersom när jag ledsnade på Star Stable blev Jen alltmer intresserad av spelen Transformice och Minecraft. Det gjorde henne och våra gemensamma vänner mindre aktiva på Star Stable, och även om jag önskar att hon skulle komma tillbaka vet jag att hon har det bra med det hon håller på med nu. Hon är nämligen en kickass fotograf i verkliga livet! Anul StarnightSist men inte minst träffade jag även Alicia Starnight. Jag hade ingen riktig koll på vem hon var, mer än att jag brukade kika in på hennes blogg lite då och då. På något sätt hamnade jag, hon och Stephanie Snowhall på en kulle ute på Everwindfälten någon gång under augusti 2012 där vi utövade sporten kullåkning. Kullåkning är när man tar sats i full galopp, och när man tror att man ska ramla och dö ner över kullens brant tvärbromsar man hästen så att den glider istället. Detta roade vi oss med under en eftermiddag, och det var tydligen så roligt att vi blev vänner efteråt. Under åren har vi hittat på mycket idiotiska grejer, och hon är även en stor medhjälpare i min buggkarriär. Alli har lärt mig så mycket, och hon har alltid varit en bra vän. Vi har fortfarande bra kontakt idag, och vi spelar tillsammans, vilket jag ärligt talat är förjävla glad över.  Lucy Westlake och Moonbelle, vilket radarpar Jag har valt att avsluta den första delen av memoarerna med mitt skapande av karaktären Lucy Westlake som har hästen Moonbelle under året 2012. Detta mirakel skedde 29 augusti 2012, och tack kära jesus att det var just den karaktären jag bestämde mig för att hålla fast vid. Jag har fortfarande inte blivit less på någonting, och det har gått ett par år nu. Jag känner mig hemma, detta är min karaktär.  Under 2012 träffade jag de tre personerna som skulle komma att bli mina bästa vänner under mina år i Star Stable. Det får mig att titta tillbaka på just det året med glädje. Jag var må ha varit liten och ung, men jag lyckades iallafall skaffa vänner väldigt fort!

Idag ställde jag klockan på 7 för att kunna sova ganska länge men ändå komma upp i tid för att rida innan det blev alltför varmt. Dressyr stod på schemat för mig och Bopps idag, och det kändes ganska bra. Nu har det äntligen kommit ordentlig sommarvärme hit, vilket märks på honom. Han blir lite tröttare, lojare och inte lika framme för skänkeln i ridningen. Trots detta kändes han ganska fin och mjuk i kroppen. Jag red inte speciellt länge pga värmen, utan tyckte det kändes bättre med ett kortare och intensivare pass. Det blev lite byten, skolor och sen så plågade jag mig själv med att rida utan stigbyglar en stund. Jag får passa på dessa dagar då det inte blåser och han håller sig hyfsat på mattan, haha ;) Annars har det blivit filmredigering och solande idag. I eftermiddag ska jag köra husvagnen till stochampionatet med en kompis så vi kan få upp den när det inte är så mycket andra vagnar där. Vi ska dock inte dit förrän imorgon. Istället blir det party i Vara ikväll. Drängarna kommer hit och spelar så både jag och Anna ska dit med lite kompisar :) Så nu går jag in i lite semester-mode igen över helgen. Ska bli göttigt!   / Emma

Det var namnet som kom på tal igår, vi var på Kärret och hoppade Rallys andra Clear round i Sverige. Han älskar ju att hoppa och gör det gärna och stort, blir lite stark mot hindren så vi hade ett lite skarpare bett, så Alice hade en liten chans att få till ett flyt i rundorna istället för en kamp mellan hindren. Jag är ju den första att skriva under på att inte sätta in massa konstiga skarpa bett men detta är som ett vanligt bett med lite hävstångs effekt. Sen är det ju som vi vet, att det är lydnad och åter lydnad som gäller och dressyr som skall tränas i mängder. Extra kul var att familjen BGG var där och hade med sej Grodan som kom från samma stall på Irland som Rally och Robban som kom från den underbara mannen Kieran. Robban är ju liksom min typ av ponny, 6 år gammal och gul! Grodan är en jättetrevlig fin skimmel som hoppar vigt som en katt. Båda två lotsades runt av Ida och hennes pappa Robert ( Robban nr 1) har tagit alla dessa fina bilderna! Någon som är intresserad av framtidens ponny så hojta till, här är två väldigt lovande och fina ponnier! Robban nr 1 kom på nya namnet på ponny o pilot igår, Rallice! Båda gillar fart och fläkt och det går undan på järnvägen! Ni vet, Garcia foto!! Vi hoppade 70 och 80 cm, på första rundan fick Rallice till ett jättefint flyt och piloten var så lycklig! Fick känslan som hon strävat efter, framme för skänkeln och ändå under kontroll. På andra rundan blev det ett kråkhopp som vi fick förevigat också! Rally vill verkligen inte riva och då gör han så gott han kan för att reda ut situationen. Vill ha med ett kort som är fint men visar att det inte går som på räls alla gånger, man måste lära känna varandra och dom har ju bara kamperat ihop i två månader nu. Fina språng för övrigt och inga fel på hinder alls. Lycka, hon älskar verkligen sin Rally, dom är lite lika. Ser sej omkring, sticker inte ut och avvaktar lite vad som händer, sen när dom är på banan så är det fullt fokus framåt och älskar att göra det dom är där för! Jag kan inte tacka nog denna fantastiska fotograf Garcia foto, förevigar Alice och det är värt så mycket och ger så mycket värme i hjärtat! Vi satt kvar och tittade på resten av hästarna och solen gick ner sakta över bergen, Rally togs hem av hussarna och sommarkvällen i semestertider var som allra bäst. // Tina