Silvia: Jag blev sydd för hårt efter förlossningen

Silvia blev sydd för tight efter förlossningen.

Inte ens ett litet finger kommer in hela vägen. 

Silvia: Jag var på efterkontroll hos barnmorskan för att se så att allt läkt som det ska och att musklerna har hittat tillbaka till varandra. Magmusklerna såg fina ut och jag fick några övningar med mig som jag kan börja använda mig av, lite varje dag. Knipmusklerna var på plats och allt såg bra ut.

Sedan gjordes en undersökning för att se hur jag läkt där nere i smulan, till en början såg det bra ut, men när hon skulle känna inuti möttes hon av en vägg. Man kom liksom inte längre, det tog stopp. När hon försökte försiktigt att känna bakom väggen ja då gjorde det lite ont och kändes obehagligt. 

Enligt henne så har man sytt mig lite för tight inuti. Hon tyckte att jag skulle ringa tillbaka till sjukhuset och be en läkare ta en titt och eventuellt bestämma om man behöver göra ett ingrepp eller operation eller något.

Så nu har jag ringt till olika avdelningar och blivit slussad från växel till olika personer och ingen verkar veta vart man ska vända sig, alla bara kopplar vidare och vidare och vidare. Jag berättar om efterkontrollen och att de anser att jag blivit för trångt sydd, då får jag till svar:

"Ja vad tycker du själv?"

Vad jag tycker själv? Jo, att om detta inte blir åtgärdat blir det inget mer sexliv i vår relation, så syskon till Stella kan vi glömma! Det slutade med att jag ringde till Gynakuten istället, nu väntar jag på att de ska ringa upp, men de tar bara folk på remisser, så jag gissar att jag kommer få ringa ytterligare några samtal innan jag får någon att ta hand om mig. Jag orkar verkligen inte med sånt här!!

Ska det vara så svårt i detta land att få någon att hjälpa en med såna här skador?

Ska man behöva kämpa för sin rätt till ett fungerande underliv?!
Vad fan är det frågan om?

Undrar om det hade varit samma om det var män som skulle krysta ut en bebis genom deras snopp och om den blev helt ihopsydd efteråt och inte kunde fungera som den ska, ifall man skulle bry sig lika lite då!

Jag blir så trött. Inte nog med att tiden efter förlossningen är skitjobbig för att man är så svullen överallt där nere, både inuti och utanpå, man blöder och vätskar, man har massa stygn som sitter dåligt till så bara att gå på toa och inte råka komma åt stygnen är ett projekt. Att gå, stå, ligga ner, sitta upp... allt är omöjligt känns det som.

Livmodern drar ihop sig med molande värk, man ammar sitt nyfödda barn med sina blåa, ömma och mjölksprängda tuttar, man försöker hitta sig själv som mamma och ett liv med en bebis. Man försöker så gott man kan lära känna den lilla och vad den behöver, man sover nästan ingenting och aptiten... ja man hinner helt enkelt inte tänka på mat, ännu mindre laga och äta den...

Och så nu, när man trodde att nu kan jag börja motionera, hitta tillbaka till något som påminner om mig själv. Ja då får man diagnosen att man är för trångt sydd, inte ens ett litet finger kommer in hela vägen. Så då ska man i värsta fall opereras?

Sen börjar väl karusellen igen, med att inte kunna stå, gå, sitta på några dygn... Känns så otroligt upplyftande, verkligen!

Fan vad vi kvinnor ska gå igenom... Men jag tänker inte dölja att detta händer, eller känna obehag på något vis. Alldeles för många råkar ut för ännu hemskare förlossningsskador och jag vekligen lider med er alla där ute. Vi måste prata mer öppet om detta, det ska vara okej, inget att skämmas för. Alla har vi rätt till ett fungerande underliv!

/Silvia Von Lila

Texten publicerades först på Silvias blogg.

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR:
1. Linda: det här vill du inte höra som nybliven mamma
2. Fem saker alla småbarnsföräldrar känner igen
3. Åtta saker som Robin lärt sig efter det att han blivit pappa 
4. Fem vardagshändelser som alla småbarnsföräldrar känner igen
5. 12 kändisbarn som är sjukt lika sina föräldrar