Här är modebloggarens gripande inlägg om kroppshatet

Har du stått i spegeln och inte tyckt om din kropp, ogillat det du ser och desperat försökt förändra den?

Du är långt ifrån ensam.

Ingrid Wenell har skrivit ett fantastiskt inlägg om sin egna syn på kroppshetsen och hur det har format henne.

Ingrid beskriver i sitt inlägg om hur hon har en vanlig kropp. Inte för stor och inte för liten, en helt vanlig kropp. Men att hon genom åren har en kropp som fått utstå påhopp och hat. Utav henne själv.  

För två år sedan vägde Ingrid tolv kilo mindre än vad hon gör idag, hon beskriver hur hon kunde leva på en banan och en smörgås på en hel dag. Att hon inte hade någon ork och sov bort den mesta av hungern.

"Hade någon sagt till mig då att jag skulle gå upp 12 kilo de närmaste två åren, så hade jag nog hoppat framför första bästa tåg", skriver hon på bloggen. 

En stark mening i Ingrids hyllade inlägg – och en verklighet för många.

I dag, två år senare, har Ingrid lyckas ändra synen på sig själv. Hon har gett sig tusan på att tycka om sig själv, oavsett vikt, oavsett mjukare mage eller celluliter.

"Vissa dagar kommer tankarna och hatet tillbaka, men all kärlek som numera finns i mitt liv tvingar undan det." 

Ingrid önskar att verkligheten inte såg ut så här. Hon tycker inte att alla mått är accepterade och att vissa anser att plus size" är när man har större än small i storlek.

"Vem fan har bestämt det? Våra kroppar borde forma modet, inte tvärtom."

Hon skriver att hon hatar denna mörka sida av modevärlden. Men eftersom hon alltid har gått sin egen väg, så tänker hon inte följa detta heller. Och det borde ingen annan göra!

Det hyllade inlägget: 

"Den här kroppen. En ganska vanlig sådan. Inte för stor och inte för liten. En fullt fungerande och frisk kropp. Min kropp.

Så mycket skit och påhopp den fått ta genom åren. Så mycket elaka kommentarer och hat.

Av vem? Mig själv såklart.

För två år sedan vägde jag ca 12 kg mindre än jag gör nu. Jag kunde klara mig på en banan och en smörgås på en hel dag, jag orkade ingenting och sov bort den mesta hungern.

Hade någon sagt till mig då att jag skulle gå upp 12 kg de närmaste två åren, så hade jag nog hoppat framför första bästa tåg.

Det fick bara inte hända. Inte ett kilo upp. Nej, hellre ner isåfall. Kläder sitter ju mycket bättre på en riktigt smal kropp, eller hur?

Jag bar storlek XS, som ibland också det var lite för stort, men då var det ju bara lite coolt oversize, eller hur? Det skulle ju synas i bloggen om jag la på mig några hekto, hemska tanke.

Bäst jag höll mig till min "diet". Så här i efterhand förstår jag hur sjukt jag tänkte. Det skulle aldrig slagit mig då, att jag faktiskt hade någon form av ätstörning.

Allt handlade om yta, oavsett hur jag mådde på insidan, och tro mig, jag mådde allt annat än bra.

I bloggen visade jag upp en glad, positiv och välmående sida och såklart - snygg. Men jag var inte sann mot varken mina läsare eller mig själv, eller ens mina närmaste..."

Läs hela blogginlägget här!

8 dumma saker jag hörde när jag hade ätstörning