Jag var 7 år när jag fick en dietist, 9 år när jag började på Viktväktarna.
Precis som din dotter så hände ingenting med mitt BMI, hur många restriktioner jag än fick.
Eller jo. Det kröp uppåt. Sakta men säkert så jojobantade jag mig till en vikt på 170 kilo som 20-åring.
My: Kära Pappa Daniel! Eller jag kanske kan kalla dig Pappa Jan? Det hade lika gärna kunnat vara min egen pappa Jan som hade skrivit din debattatikel i Aftonbladet.
Låt mig presentera mig själv: Jag heter My och är 27 år gammal. Jag är glad, smal och har slutat gråta för min övervikt, för idag är jag inte längre tjock. Men det fanns en tid när jag var det och det var inte alls länge sedan. Jag har, liksom din dotter, varit sjukligt fet hela min uppväxt.
När jag var lika gammal som din dotter är, nio år - så började jag på Viktväktarna första gången. Jag hade då gått hos dietist sedan 7-årsåldern.
Precis som med din dotter så hade vi nästan aldrig sötsaker hemma. Precis som din dotter så fick jag tacka nej när kompisarna bjöd på sött. Precis som din dotter fick jag allt mer krympande portioner. Och kanske den största likheten: Precis som din dotter så hände ingenting med mitt BMI, hur många restriktioner jag än fick. Eller jo. Det kröp uppåt. Sakta men säkert så jojobantade jag mig till en vikt på 170 kilo som 20-åring.
Pappa Daniel. Jag grät också ihop med mina föräldrar. Såg maktlösheten i deras ögon. Besvikelsen varje gång den kalla stålvågen togs fram på sjukhuset. Rädslan och ångesten över att förlora en dotter i förtid. Skammen och ångesten hos mig själv för att jag inte kunde gå ner i vikt. Rädsla, ångest, skam och ännu mer ångest - det är min barndom sammanfattad i.
Eftersom jag nyss var där själv, vet jag vilken uppväxt din dotter kommer att få. Låt mig berätta om din dotters framtid. Snart kommer matdagboken introduceras i din dotters liv, om den inte redan har gjort det. Där kommer dietisten be din dotter bokföra allt hon äter. Din dotter kommer ljuga och smyga med maten, skriva att hon ätit mindre än vad hon gör. Du och dietisten kommer inte förstå någonting, enligt dagboken gör hon ju allt rätt.
När din dotter sedan blir några år äldre och har mer makt över maten kommer hon börja med olika dieter. Snart kommer du lägga tusentalskronor på pulverdieter, fettdrivande piller och laxermedel. Hon kommer gå ner ett par kilo och framtiden ser ljus ut, för att snart väga mer än vad hon gjorde innan hon började banta. Detta kommer att ske innan hon kliver in i tonåren.
Om några år kommer ni bli inkallade till läkaren. Han kommer sitta bakom ett stort skrivbord och bläddra i din dotters tjocka journal. Sedan kommer han presesentera förslaget som kommer ligga som en tung sten över köksbordet några år framöver. Det finns ett ytterligare alternativ, vi kan genomföra en gastric bypass på din dotter.
Du kommer att tacka nej de första gångerna, men då det föreslagits sju-åtta gånger kommer du allvarligt börja överväga alternativet att stympa din dotters friska kropp. Ni har ju försökt allt – du har försökt allt – ingenting har lyckats hittills.
När din dotter är ensam kommer hon ligga i sin säng och hata sitt liv. Hon kommer ligga och fundera på varför livet är så orättvist mot just henne. Varför hon alltid måste gå omkring och vara hungrig, trött och vara annorlunda de andra barnen. Varför hon måste vara så utpekad i skolan, det är ju bara hon av alla barn som får maten uppmätt. De andra barnen får äta hur de vill, vad de vill.
Pappa Daniel. I din debattartikel skriver du att du pratar med din dotter om energiinnehåll och rörelse. Sambandet mellan mat och motion. Eller som jag skulle vilja sammanfatta dina råd, som du fått av sjukvården, ät mindre och spring mer. Jag har själv fått dem inpräntade, om och om igen. Både från tallriksmodellen hos dietisten, decilitermåttet hos Viktväktarna och det sötsliskiga matersättningspulvret jag smakade för första gången som 10-åring.
Det är ju som du säger. Det händer ingenting. Gör vi samma gamla sak om och om igen, kan vi inte räkna med nya resultat. Men vet du vad? Det finns en lösning i allt elände. En lösning jag fann som 20-åring. En lösning jag önskade att Pappa Jan hade gett mig redan innan första vändan hos Viktväktarna. En lösning som gjort mig 95 kilo lättare, utan hunger, ångest, skam och framförallt: Utan operation.
Den lösningen heter strikt LCHF. Jag lovar dig guld och gröna skogar. Jag lovar dig en dotter med normalt BMI. Jag lovar dig en dotter med en normal barndom. Jag lovar dig din dotter den barndom jag aldrig fick.
DU KANSKE ÄVEN GILLAR:
%20(2).jpg)
.png)
%20(6).jpg)
.png)
.png)
%20(7).jpg)
%20(6).jpg)
%20(2).jpg)
%20(5).jpg)
%20(1).jpg)