Hundpsykologen: Vi närmar oss slutet på dominansepoken – straff byts ut mot kärlek

Publicerades: 26 Nov 2016, 08:00

Redaktionen

Nu brottar flera vuxna ner den "olydige" på mage, låser benen och sätter armbågar eller händer, ibland hela överkroppen, ovanpå denne. Det utlöser panikångest, men greppet upphör inte förrän den som ligger där är helt lugn.

Anders Hallgren (hundpsykolog, psykolog): Vi har fått uppleva en hel epok där auktoritära krafter fått genomslag inom samhällets alla skikt, inte minst i hundvärlden. Det har handlat om "ledarskap" och kontroll och haft en olycklig inverkan i vårt förhållande till hundar.

En tendens till att vilja dominera över andra finns mer eller mindre hos alla. Det är en av flera sidor av vår personlighet. Men den framträder mer hos vissa. Delvis har man kunnat förklara det med att härleda den till föräldrarnas och andra relevanta personers agerande under barnets uppväxt, och delvis med att en individs osäkerhet och rädsla automatiskt skapar ett ökat behov av kontroll över andra.

Man har också funnit inlärningspsykologiska modeller, som att bestämmande över och kontroll av andra kan ge positiva upplevelser och alltså, tyvärr, känns som bra, åtminstone för stunden.

1. Nerbrottning och nerbrytning

Hur både skolbarn och ungdomar med psykologiska störningar behandlas har fått stor uppmärksamhet i dagarna. När de inte uppför sig så som personalen vill får de skarpa tillsägelser som fungerar provocerande på så unga individer. De blir upprörda och en situation som hade kunnat lösas relativt enkelt, stegras till hårda fysiska ingripanden.

Nu brottar flera vuxna ner den "olydige" på mage, låser benen och sätter armbågar eller händer, ibland hela överkroppen, ovanpå denne. Det utlöser panikångest, men greppet upphör inte förrän den som ligger där är helt lugn. Enligt vittnesuppgifter kan det ta från minuter ända upp till tre timmar.

Detta är farliga grepp som kan medföra såväl fysiska som psykiska men, det sistnämnda för livet. Inom polisen använder man sig av det här förfarandet och det har medfört dödsfall. Det är nu hårt kritiserat och kommer att upphöra.

2. Kolmårdens vargar

Nyligen har vi också fått en skrämmande inblick i hur man behandlat vargarna i Kolmårdens djurpark. Man hänvisar till "dominansmetoden" och bemöter vargarna med grovt våld om de verkar vara det minsta provocerande.

Det här baseras på förlegade teorier om rangordning och "ledarskap" där man förr trodde att makten i en flock demonstrerades av de "ranghögre".

Det här gäller inte längre inom etologin, mycket tack vare den amerikanska biologen Thelma Rowells arbete. Hon kunde på 1960-talet visa att det var tvärtom, att det var aktiva underkastelsesignaler som gick från de "ranglägre", vanligtvis yngre, till de äldre.

Det handlar alltså inte om maktutövning "ovanifrån" utan om positiva betygelser "underifrån" Det är samma beteende som man ser hos sin hund när man kommer hem efter att ha varit borta.

De här hårda tagen med sparkar och slag vet man idag kan orsaka aggressivitet, i stället för att medföra ökad kontroll. I andra djurparker världen runt skapar man andra, fredliga, relationer till vargarna.

Vid osäkerhet använder man sig av något man kallar distraktionsmetoden, det vill säga att man distraherar vargarna och får dem att tänka på annat.

3. Hundarna

På grund av vissa populära TV-serier om hundträning har det auktoritära synsättet fått stor spridning bland hundägare som av ren okunnighet okritiskt har tagit till sig detta.

Hundpsykologi passar ju inte i TV, eftersom den behöver ett upplägg med utredningar som kartlägger stress, tidigare trauman, hormonell påverkan, sjukdomar och smärta.

Allt detta tar flera timmar och efterföljande åtgärder handlar sällan om att träna utan i stället att bota de bakomliggande orsakerna.

TV-programmen bygger på att svåra problem får snabba lösningar. Det håller kvar tittarna om hunden är förändrad inom den tid som programmet visas, från en halvtimma till fyrtiofem minuter. Går det snabbare än så anses tränaren dessutom vara mycket skicklig.

Enda möjligheten att få så snabba resultat är att straffa problembeteenden och att överlag behandla hundarna auktoritärt. Detta döljer man bakom förskönande ord som "ledarskap" och "naturlig dominans" – trots att etologer har övergivit den modellen för länge sedan.

Rent psykologiskt går behandlingen av hundarna i flera fall tvärs emot djurskyddslagstiftningen. Man får det att låta riktigt och rätt med dominans och kontroll, medan etologiska forskningsresultat gång på gång visat att det är hundar som behandlas på detta sätt som är de som löper störst risk att få problematiska beteenden.

Men nu verkar det äntligen som om tiden snart är ute för program där man tillåter hårda, onaturliga träningsmetoder. Snart återstår bara en ursäkt från TV att de har tillåtit så många hundar att bli behandlade okänsligt och kärlekslöst. Det återstår också för många hundägare att tänka till och skaffa sig kunskaper.

Jag kan se nu att vi närmar oss slutet på dominansepoken och kommer in i kunskapsepoken där straffande byts ut mot vägledning och dominans mot kärlek.

/ Anders Hallgren, hundpsykolog, psykolog, fil. lic

Här hittar du hans blogg

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR: