”Och så levde de lyckliga i alla sina dar…eller?”

Champagneglasen höjs ännu en gång och bredvid mig sitter en morbror till bruden med en tår i ögat av lycka och stolthet.

”Skål för brudparet” hörs en klar mansstämma hojta från honnörsborden och brudens far kramar sedan om sin dotter medan applåderna utbryter från alla gästerna.

Ännu en lycklig bröllopsdag och ännu ett par som tror och hoppas på att få leva lyckliga i alla sina dar…

24 876 par skilde sig i Sverige under 2016 medan antalet bröllop är det dubbla och idag lever var fjärde barn med skilda föräldrar. Det är tydligen en ökning med 15 procent sedan 1970-talet.

Kan det vara så att av de drygt 47 000 paren som faktiskt gifte sig förra året så är där en hel drös med par som tänker ”eller iaf så länge vi har kul ihop” istället för ”tills döden skiljer oss åt”? Man vill ju inte tro det men visst har vi alla suttit på bröllop där vi trott mer eller mindre på äktenskapet hur hemskt det än låter?

Att antal bröllop per år ökar har ju såklart också att göra med att många gifter om sig, hurra! Fler bröllopsfester åt folket kanske en bröllopskoordinator borde tänka och det är klart att när ett brudpar säger ja för andra gången så vet de mer vad de ger sig in på. Livet har utmanat dem och lärt dem en hård läxa av vad äktenskapet innebär, det är inte en dans på röda rosor utan det kräver hårt arbete dag ut och dag in och man behöver stå still och hålla hårt i varandra när det blåser.

Är skilsmässovågen som går är ett direkt faktum av den tid vi lever i där ingen någonsin blir nöjd och alla strävar efter det omöjliga perfekta livet?

Alla andra verkar vara i balans tycker man och ser på sig själv, varför är vår vardag så tråkig, tjaffsig och som ett ekorrehjul där vi aldrig hinner ifatt?

Det kallas LIVET. VARDAG. Det där som pågår som inte har ett skimrande instagramfilter över sig. Även om jag om någon står för att man ska göra det som gör en lycklig och maximera livets njutning så inser jag också att det finns en massa vardagliga ting och ekorrehjuliga saker som måste få ta plats utan att man tror att något är fel och att man ska skiljas. Det är okej att det går upp och det går ner, ibland är en svacka flera år kanske men genom att sitta lugnt kvar i båten och fortsätta försöka lära känna sin andra hälft. Fortsätta kommunicera. Fortsätta utforska och fortsätta växa. Och skita i instagram så kanske fler hade värderat äktenskapet högre?

Får man vara så fräck så man kallar det en skilsmässotrend i mediasverige? Vi har sett det från Hollywoods perspektiv i flera år och 2016 var inte ett undantag för löpsedlarna. Brangelina var väl den största vi minns.

Men det är ändå inte den som man diskuterar över trefikat utan nu förfäras vi över den svenska media eliten som verkar inspireras av varandra och skickar ut pressutlåtande på löpande band. Alla verkar skiljas som vänner och vi följer dem var och en för sig på instastories för att se hur livet fortlöper. Som en livedokusåpa fast med filter av det ljuva livet, visst ser det helt plötsligt härligt ut med egentid varannan helg?


Jag sitter och lyssnar på en poddcast där de beskriver sina separationer och fördelarna av att vara varannan-vecka förälder. De berättar att de inte hade tänkt sig ett liv där de lever separerat från sin man men hur man får det bästa av två världar nu. En vecka med barn med allt gos, mys, självuppfyllelse till tusen av vad man skapat och en massa kärlek. (Och vabb, och disk och tvätt osv osv osv såklart…) Men sen. Sen beskriver de en vecka i ”frihet” där de kan göra vad de vill, sova hela nätter och vara ute på häftiga resor eller härliga middagar. De får det att låta… som det nya perfekta livet. Kan det vara så att någon blev inspirerad precis i samma sekund som de hör detta och tänker att det där låter ju bättre än det vi har här i ekorrehjulet…

Jag hoppas inte det, jag väljer att fortsätta tro på äktenskapet och tills döden skiljer oss åt. Det är en gemensam utmaning man tar sig an tillsammans att vårda och värdera varandra så pass högt hela livet så att man orkar stå sida vid sida även efter 20, 30, 40 och 50 år. Hellre en trött biodejt där båda somna i mörkret av för lite sömn i småbarnsåren än ingen dejt alls.

Tills döden skiljer oss åt.

DU KANSKE ÄVEN GILLAR:

• "Sluta fråga folk när de tänker skaffa barn"
• Johanna Kajson: Jag får ont i magen av SKAM