Matilda om sjukdomen: Sen jag var 11 år har jag haft konstanta lökringar under armarna

Har ni hört talas om en sjukdom som heter hyperhidros?

Om du inte har det så innebär det att man får extrema svettningar.

Här berättar Matilda sin historia om hur hon skämts över det sen hon var liten.

Nej, den gör mig inte sjuk. Jag måste inte äta medicin för att inte dö, jag är aldrig i någon smärta och jag vet att det finns så många fler som har det så mycket värre. Men ja, jag lider. Enormt!  

Sen jag var 11 år har jag haft konstanta lökringar under armarna. Jag slutade använda t-shirts, gömde mig i tjocktröjor och vägrade räcka upp handen i klassrummet. På högstadiet blev det ännu värre och jag fick springa in på toa mellan varje lektion för att byta de genomdränkta pappershandukarna jag klämde fast i armhålan för att slippa avtrycken på tröjan.

När jag började träna och blev instruktör blev det outhärdligt. Tänk er att stå på scen framför 50 personer i ett helt och hållet (jag överdriver inte) genomdränkt träningslinne eller inte kunna hålla plankan för att armarna glider iväg på grund av svetten mellan armar och matta. Jag skämdes så att jag höll på att dö!

Killar får svettas, men det får inte tjejer. Ingen hjälp fanns här på ön, det enda jag blev rekommenderad var att börja med yoga. Så jag tog saken i egna händer och åkte upp till Svettmotagningen i Stockholm där jag fick diagnosen hyperhidros – överdrivna svettningar.

Jag bokstavligt talat grät av lycka när jag ringde mamma för att berätta att jag faktiskt hade en sjukdom och att det finns behandling. Behandling som jag nu har rätt till!

Så nu är jag påväg ned till Köpenhamn för min tredje behandling med 500-tals injektioner av botox. För en nålrädd person (hej här är jag) låter det hemskt! Men det hjälper och är verkligen sååå värt det! Jag vet att jag inte är ensam att lida utav överdrivna svettningar.

Jag vet att jag inte var ensam och att lida och skämmas i det tysta. Tyvärr måste man ibland ta saken i egna händer, då man annars bara blir rekommenderad yoga... Men det finns hjälp att söka! Och livet kan bli så mycket bättre!

/ Matilda 

Inlägget skrevs först på hennes blogg här