"Jag kan försörja mig på min hobby!"

– Lite overkligt faktiskt. Å ena sidan känns det ju som det var igår, tiden har gått så fort. Å andra sidan känns det som en mindre evighet när jag tänker tillbaka på allt i detalj. Jag har ju fått vara med om så otroligt mycket roligt och knasigt och utmanande under de här åren.

– Jag pluggade sista året på civilekonomprogrammet och ville så hjärtans gärna skriva min uppsats på IKEA. Men konkurrensen var stenhård och jag hade ingen dokumenterad erfarenhet av inredning eller utbildning på det temat. Sommaren 2005 startades det ju många modebloggar och jag följde ett gäng av dem dagligen, men det saknade en som skrev om hem och design – så jag såg en lucka och en chans. För mig blev bloggen ett sätt att dokumentera den kunskap jag samlade på mig och ett bra ställe att spara alla bilder och tips jag sprang på. Man måste ju komma ihåg att varken Pinterest eller Instagram fanns på den tiden...

– När jag väl hade kläckt idén hade jag väldigt bråttom att komma igång. Jag sökte runt på nätet efter information om olika bloggplattformar och Blogg.se:s hade ett väldigt användarvänligt verkyg. Jag både var och är fortfarande omänskligt oteknisk så jag uppskattade den svenska FAQ'en och kundtjänsten och att det var så enkelt att göra om layouten till sin egen. Och det är ju värden som har bestått över tid, därför har jag stannat trots att många andra storbloggare har bytt till portaler och plattformar. Jag får det bästa av två världar, friheten att vara min egen och tryggheten i att tillhöra en svensk plattform som kan bistå med teknisk hjälp och utveckling.

– Mycket. Från början lånade jag uteslutande alla bilder, jag skrev annorlunda texter och hade en stil som jag... inte riktigt kan stå för i dag. Men jag trevade mig fram. Tack vare bloggen har jag lärt mig oerhört mycket om ämnet, fått nya insikter och trimmat min egen känsla för den stil jag gillar. Man kan se det ganska tydligt om man kikar i arkivet. Det mesta ligger ju kvar.

– Oj, det vet jag inte riktigt men min känsla är att jag postade fler inlägg per dag på den tiden. I dag finns ju både Facebook, Instagram och Pinterest och inte minst ett jätteutbud av bloggar så jag tror inte varken jag eller läsarna skulle mäkta med fler inlägg än de jag gör nu.

– Hm. Klurig fråga. Jag vet ett par stycken som jag fortfarande får mycket trafik på. "Färgsprakande våning i linné" toppar av någon outgrundlig anlendning min mest lästalista vecka efter vecka trots att det är flera år gammalt men sett till vad jag själv är mest nöjd med så är det kanske bilderna från Haga Nygata 22.

– När jag visar bilder från mitt eget hem. Men det är inget jag gör särskilt ofta. Jag försöker hålla på integriteten, hur konstigt det än kan låta när man bloggar om andras hem men det känns viktigt, inte minst nu när jag har familj och bloggandet också blivit mitt jobb. Dessutom skulle jag bli sjuk av stress om jag slog på bloggradarn hemma och och gick runt och letade fotovinklar och nya uppslag till inlägg hela tiden. Det är väldigt skönt att kunna dra den gränsen att hemma är hemma. Men jag får nya frågor om hemma-hos-reportage varje vecka så jag ska väl aldrig säga aldrig. Men inte just nu.

Bild från Fridas terrass. I inlägget berättar hon hur du målar utemöblerna.

Som den Hemnet-junkie jag är måste jag slå ett slag för dina Hemnetgodis-inlägg (nope, vi är inte sponsrade, tyvärr) och dina söndagssummeringar. Guld!
Har du någon förebild inom bloggosfären?

– Sofi Fahrman. Hon är min bloggförebild på flera plan. Rent hantverkstekniskt är hon en av de skickligaste i sin genré, så även om vi inte skriver om exakt samma ämne kan jag få massor av inspiration från henne bara genom att betrakta hur hon driver sin blogg. Jag tycker dessutom att hon är en duktig (självlärd?) fotograf och jag är imponerad av att hon klarar av att producera en så hög grad eget material med en så tydlig tonalitet. Dessutom är vi ju i samma ålder och har barn som är födda nästan samtidigt så jag fattar att hon måste jonglera ungefär liknande frågeställningar som mig – alltså ur ett rent mänskligt perspektiv, och jag blir så himla peppad av tjejer som pallar att stå på sig och göra sin sak under den här fasen i livet.

– Nja. Känns lite daterat. Sociala medier känns också lite snark. Men jag har inget bättre förslag så det får hänga kvar ett tag till.

– Jag scannar av i stort sett alla svenska inredningsbloggar varje vecka inför min söndagssummering. Sen läser jag en del modebloggar som Sofi, Pernille, Emma Elwin och Ebba Von Sydow på daglig basis. Ebbas bloggar har jag faktiskt följt sedan 2005, och så läser jag Backstageimodebranschen för hennes uppriktighet samt Bloggkommentatorerna för att ha koll på vad som händer.

– Tålamod. Tålamod och hårt målmedvetet arbete. När jag började blogga sa jag till min kompis att "jag vill bli inredningens motsvarighet Ebba Von Sydow". Med det menade jag att jag ville bli en av de tydligaste bloggprofilerna för min bransch. Och det tycker jag nog jag får säga att jag har lyckats med efter 10 år.

– Hitta en nisch. Det finns alltid plats för en specialist! Och jobba på, i ur och skur. Jag har sett många bloggare komma och gå under dessa tio år men tricket ligger inte bara i att slå igenom i bruset, utan att orka hålla ut när man väl fått ett genomslag.

En gammal bild från Fridas hem 2012, då var hon gravid och hade ett svårartat fall av "boa och fixa"-syndrom. 

Hur har ditt liv förändrats genom bloggen?

– Jag har lärt känna massor med nya vänner som blivit kompisar för livet. Jag har fått resa och vara med om saker jag aldrig hade varit i närheten av innan och framförallt - jag har fått mitt drömjobb! Jag kan försörja mig på min hobby!

– På samma sätt som tidningarna tjänar pengar. På annonserna jag har intill mitt redaktionella flöde. Jag har ju flera gånger mer läsare av min blogg per månad än Sköna hem, Sveriges största inredningstidning, har TS-upplaga det vill säga antalet tidningar som trycks varje nummer – så det är klart att min blogg genom åren har blivit en naturlig plats att annonsera på för företag som vill nå inredningsintresserade på nätet. Det är inte konstigare än så. Man tjänar pengar på banners och sponsormärkta inlägg, på samma sätt som tidningarna har helsidor och uppslagsannonser och advertorials. Men gammelmedia vill gärna få bloggarna att framstå som oseriösa och krångla till intjäningsmodellen men det är ganska enkel matematik. Och det har ju mina trogna annonsörer sett effekten av. Jag skulle inte ha stora statistikkänsliga kunder som återkommande annonsörer om det inte fanns en konvertering på den trafik en exponering hos mig genererar.

– Om det fortfarande känns kul och utvecklande, absolut!

– Det pågår flera parallella trender. Vi ser de mörka hemmen med nästan svarta väggar och tak. Vi ser de bohemchica med mycket tapeter och personliga prylar. Och vi ser de exklusiva lite art deco inspirerade hemmen med marmor och mässing och lyxiga detaljer. Och så den nordiska lite lekfulla stilen med runda former och ljusa träslag. Bland annat.

– Precis just de två du nämner. Mässingsananasen och Carpe Diem-dekalen. Och mattor som luktar illa. Man ser ju inte det när man tittar på en bild men faktum är att många av de importerade bohemchica mattorna som är så populära luktar lite unket och det är något jag aldrig skulle kunna kompromissa med hur tjusigt det än är med Beni Ourain.

– Oj, vilken samvetsfråga. Jag har nog gått på en del missar genom åren när jag experimenterat mig fram till den stil jag har i dag, det är ju risken med trender och inspiration. Men.. hm. Vad sägs om illblå väggar, har haft i ett sovrum i början på 2000, och barock'nroll, fråga inte ens varför.

– Jag har åkt konståkning på elitnivå. Jag har dykcert. Jag är riktig riktigt dålig på att köra bil. Framförallt på att parkera. Jag rammade nyligen en splitterny, stillastående BMW när jag skulle backa från en P-ficka.... Och en bonus. Min svärfar har vunnit SM-guld i fotboll.