Veckans blogg: Louise i Turkiet

– Jag är en person som efter gymnasiet började resa utomlands, bland annat till Turkiet och bodde i USA under ett år innan jag bosatte mig på heltid i Turkiet. 

Idag är jag fru, mamma, gravid och lycklig. Jag är hemmafru men inte med någon lyxbetoning direkt. Älskar att bo i Turkiet där nästan allting är annorlunda mot Sverige. Och vädret är inget jag direkt klagar på, förutom den här sommaren då vi har haft ovanligt och extremt varmt under en längre tid. 

  

– Jag skriver egentligen om vanliga vardagsting, uppdaterar om våra dagar här hemma, shopping, barn och graviditet men eftersom jag bor i Turkiet så blir det lite utöver det vanliga och det står ut från andra mamma-vardags-bloggar. Och det är nog det som gör min blogg så speciell och läsvärd. Man vet aldrig vad som kommer att ske under en dag i Turkiet. 

 

Hur kommer det sig att du bosatte dig permanent i Turkiet? 

– Jag åkte ner själv första gången 2007 och jobbade som barnledare på ett hotell men det var först 2009 som jag bosatte mig. Då träffade jag en kille här, som blev min man några år senare. När säsongen var över den hösten och alla turisterna hade åkt hem så valde jag att stanna kvar för att testa om det funkade att bo i Turkiet året om och om det funkade mellan mig och min sambo. Och det gjorde det. Eftersom jag varken hade jobb eller lägenhet hemma i Sverige så var det lätt att göra det valet dessutom och inte pendla fram och tillbaka.  

 

 

– Vi träffades på jobbet, i en klädbutik. Han hade jobbat där sen tonåren och jag var ny och hade precis börjat jobba. Vi träffades efter arbetstid i smyg och båda var väldigt blyga till att starta ett förhållande. Min man var ingen ut-och-festa-träffa-tjejer-kille så vi umgicks mest själva, åt ute och åkte runt i hans bil och han visade mig olika platser runt omkring Side. 

 

– Vi gifte oss när jag var gravid i 6e månaden. Vi fixade håret hos frisören, hade en borglig, liten vigsel i Side där min mans kusin närvarade som vittne, efteråt tog vi bilder i en studio och avslutade kvällen med en middag inne i Side vid hamnen och köpte med oss en riktigt god chokladtårta hem. Ingen bröllopsfest eller bröllopsgäster utan vårat egna bröllop och alldeles perfekt för oss. Det var det eller ett stort, turkisk bröllop med 600 gäster och firande i 3 dagar som gällde och vi valde det lite mer lugna och det som vi kände oss mest bekväma med. 

 

– Hon beräknas komma den 6 december men jag tror att det kommer bli tidigare. Adem vill varje dag titta på magen, klappa, krama och pussa men jag tror inte at han förstår att det ligger en bebis där inne. Det gör jag knappt själv. Sedan tror jag att han kommer fortsätta vilja klappa, krama och pussa magen när lillasyster väl är ute. 

 
Hur är det att föda i Turkiet?

– Jag gjorde ett planerat kejsarsnitt förra gången som jag är jättenöjd med, men det blev långt ifrån som jag hade tänkt mig. Jag hade väl tänkt att jag skulle vara helt sövd och vakna upp med smärta efteråt och en liten bebis bredvid mig men det blev inte riktigt så. Däremot är jag jättenöjd med mitt val och hur det blev. Min bakgrund och valet till att jag ville göra kejsarsnitt hittar ni här.

Denna gång är jag mer positivt inställd på en vaginal förlossning om det skulle bli det men jag kan också tänka mig att göra ett nytt kejsarsnitt. 

Vi får se vad det blir till slut. Min förlossningsberättelse hittar ni här.

 

– Vädret, alla underbara människor som bjuder in och verkligen öppnar sina armar åt främlingar. Att barn får vara barn länge i detta land och att alla, verkligen alla är så glada i barn. Maten är fantastiskt och mycket beror väl på att det är väldigt lite halvfabrikat och mycket närodlat och “ren” mat. 

 

 

– Mest saknar jag såklart min familj, svenska butikskedjor, varma hus på vintern och att jag kan klara mig själv mer i Sverige. På grund av att jag inte kan språket fullt ut så blir jag begränsad till att exempelvis ringa samtal eller om jag behöver fixa något själv ibland. Fredagsmys, normala arbetstider och tacokväll med alla riktiga tacoingredienser saknar jag med. Och prinsesstårta. Största skillnaderna är nog att det är överlag annorlunda med det mesta mellan Turkiet och Sverige. Största likheterna är att man kan fira svensk midsommar, köpa en julgran och baka kladdkaka i Turkiet. Bara fantasin stoppar en.

 

 

– Jag har ibland svårt att uttala bokstaven R och kan snubbla på orden när jag pratar.
– Jag har varit med i en talangjakt där Bert Karlsson var domare när jag var liten. 

– Jag har glömt av hur man tankar en bil. I Turkiet gör dem det åt en vid bensinstationen. 

HÄR HITTAR DU LOUISES BLOGG.