Angelica: Barn skriker faktiskt ibland

Varför är det så viktigt för främmande människor att få oss föräldrar att må dåligt och skämmas över något så naturligt som både ammning offentligt och små barn som gråter?

Angelica: Jag tror att många föräldrar känner igen sig i när jag säger att

"Ja, det ligger ett barn i barnvagen. Ja, barn skriker ibland".

Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag gått med Oliver liggandes i barnvagnen på stan och folk vänder sig om och tittar surt på mig om han börjar gråta.

Det räcker med att han "skriker" till en gång så reagerar folk runtomkring. Jag förstår absolut att folk reagerar om det är ett illskrik och det pågår under en längre tid. Det är inget konstigt att folk anser att det är störande.

För vi vet ju alla att barnskrik inte är det mest behagliga ljud som finns för öronen.

Nu är min lilla kille bara sex veckor gammal så gråten efter mat eller en ny blöja är inte öronbedövande men tillräckligt högt för att inte kunna ignorera på ett lugnt fik.

Det är ofta äldre människor som kommenterar och stirrar surt ner i vagnen som om det skulle ligga något annat där än ett barn. Vad förväntar ni er att se om inte ett barn?

Har man gett sig ut på en offentlig plats anser jag att man får räkna med att andra människor är där. Både arga barn som inte får leksaken som de vill ha och gråter högt för det och såväl lastbilar som bullrar förbi.

Förra veckan när jag och min pojkvän satt på en uteservering och väntade på vår beställda mat så låg Oliver i vagnen och sov men jag visste att det snart var matdags för vår lilla kille. Jag själv ammar inte när vi är på offentliga platser då jag tycker att det är jobbigt med folks blickar och när folk kommenterar saker i stil med:

"Måste du amma när jag sitter och äter?"

Därför har jag alltid med en nappflaska med bröstmjölk som jag har pumpat ur innan vi åker hemifrån. Just idag hinner jag inte mer än att lyfta ur en snyftandes Oliver ur vagnen innan den dryga och elaka kommentaren kommer från en äldre gubbe vid bordet jämte oss som min pojkvän hörde säga:

"Nu är han nog hungrig".

Så först hade gubben suckat och pustat över att Oliver överhuvudtaget lät men när jag tänker lösa problemet med att ge honom det han gråter efter så blir han arg över det.

Så min fråga är: Är det bättre att han ligger i vagnen och skriker efter mat eller att du tittar åt ett annat håll och slipper störa dig på bebisskrik?"

Alla vet att barn gråter. Vissa mer och vissa mindre så varför kommer dessa arga blickar och kommentarer vid minsta ljud från barnvagen? Varför är det så viktigt för främmande människor att få oss föräldrar att må dåligt och skämmas över något så naturligt som både ammning offentligt och små barn som gråter?

Sammanfattningsvis så tycker inte vi föräldrar heller att det är roligt med skrikande och gråtande barn men vi gör så gott vi kan med att trösta dem. Så snälla tänk på kommentarerna och blickarna ni ger.

Vi är inte mer än människor vi också.

/ Angelica

Detta inlägg publicerades först på bloggen lillglimt.blogg.se

Känner du igen dig i detta?

Du kanske även gillar: