"MEN HERREGUD SÅ SMAL DU ÄR, ÄTER DU INGET?!"

Debattören: Precis som de vanliga dödliga kämpar för att få bort det osunda kroppsidealet så kämpar de som är riktigt smala på samma sätt.

 
Jag har ju ingen rätt att yttra mig om någonting som jag inte har någon erfarenhet av. Att vara tjock alltså, hånad och missnöjd. Inte passa in i idealet. Vad gör det för skillnad om jag står här, med mina osynliga spår efter tre graviditeter (förutom taxöronen då) och säger att du ska vara nöjd med dina celluliter och magkorvar när jag själv inte har några och därmed inte vet hur det känns? SANT, fast DET DUGER JU INTE HELLER!

Det jag däremot har erfarenhet av är att vara riktigt smal. "Men det är ju inte samma sak som att vara tjock, det är ju SMALA som världen vill att vi ska vara, så du har ju haft det lätt du."

Att ha en kropp som tidningarna skulle godkänna att ha på omslaget betyder inte att man blir mer accepterad än de som inte har det. Precis som de vanliga dödliga kämpar för att få bort det osunda kroppsidealet (som jag en gång hade, utan att vara osund) så kämpar de som är riktigt smala på samma sätt. Fast då är det omvänt.

Då passar man in i idealet, men i alla andras ögon är man sjuk, anorektisk, osmaklig, svag, och absolut inte någon förebild för barn. Folk tycker synd om en. Och hur man sen ens klarar av att bära och föda fram ett barn med 42 kilo som startvikt, ja det är tydligen en oförklarlig gåta!

När jag gick i högstadiet gick det rykten om att jag hade anorexia. Fast det hade jag ju inte. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra "men herregud så smal du är, äter du inget?!", "hur kan du som är så späd ha barn?!". Jag har blivit kallad vandrande pinne otaliga gånger också. Ja, folk har nog inte haft mer acceptans för en liten kroppsbyggnad än för en större.

Den här debatten handlar ju om att alla kroppar passar lika bra på stranden, oavsett storlek, form, färg eller ålder. Många antyder att det är de överviktiga som är mest drabbade. Men de som antyder något sådant, har de någon aning om hur det är att vara motsatsen? När det liksom sitter i generna att se ut precis enligt det som alla vill motverka (idealet)? Att man helt naturligt är det som alla understryker är osunt, onaturligt och FEL?  

Så nä, jag vet inte hur det är att vara överviktig och känna att man inte passar in. Men tro fan inte att underviktiga har det lättare för det!

/Numera 10 kilo tyngre än på bilden tagen för 6 år sedan men fortfarande lika irriterad över att ingen trodde att jag var frisk och lycklig på den tiden också.

Här hittar du Janinas blogg.