Cajsa, 19 år: Jag har äntligen hittat en läggning som är jag

– Jag är demisexuell. Jag får inte crushes. Jag blir rädd om någon som jag inte känner flörtar med mig, säger Cajsa.

Cajsa lättade på sitt hjärta för några månader sedan och ser sig själv numera som demisexuell.

Det är en person som inte kan känna sexuell attraktion för någon innan det finns ett starkt känslomässigt band mellan dem.

Här berättar hon sin historia.

Cajsa: Att vara demisexuell innebär då att man inte kan känna sexuell attraktion gentemot någon innan man känner dem. Detta innebär att kärlek vid första ögonkastet, one night stands och flörtande aldrig inträffar från min sida. Jag ser inte ner på dem som blir attraherade lätt, tvärtemot, jag avundas dem. Jag måste ha ett starkt emotionellt band till någon innan jag ens kan börja känna mig attraherad.

Jag har alltid känt mig annorlunda. Det säger väl alla som har en annan läggning än heterosexuell, men det är så man känner. När folk i lågstadiet började prata om vem de var kära i och vem de skulle vilja vara ihop med så fattade jag i princip ingenting. Så jag låtsades. Jag låtsades vara kär i någon och ibland låtsades jag så bra att jag trodde på det själv. Jag låtsades för att känna mig som alla andra.

Samma sak i högstadiet. Man skulle ha crushes, man skulle tycka att killar var snygga och man skulle ha på g med någon hela tiden. Här började jag fatta att jag inte fungerade som alla andra. Jag tyckte inte att killar var så snygga som alla andra tyckte. Redan här insåg jag att jag har svårt för heterosexuella män. Jag blev rädd för att jag inte kände någonting över huvud taget själv. Men man vågar inte erkänna att man är annorlunda i högstadiet. Man håller tyst om sina känslor och låtsas att man känner något.

I våras var första gången jag på allvar började fundera kring min sexuella läggning. Mest för att jag var trött på att inte veta. Det enda jag med säkerhet visste var att jag inte var heterosexuell. Jag trodde att jag var bisexuell, vilket i sig är en väldigt läskig sak att erkänna när man bor och lever i Finland och ens umgängeskretskrets består i princip enbart av heterosexuella människor. Det var också svårt för mig att veta om jag var bisexuell eftersom att jag aldrig på riktigt kände mig attraherad av någondera könen. Sedan trodde jag att jag var asexuell, eftersom att jag aldrig känner något. Men det kändes ändå inte rätt. För jag vet att jag har kapacitet att känna attraktion. Det är bara väldigt sällan den känslan infinner sig.

Sedan plötsligt en dag i somras så kollade jag instagram och på ett av alla regnbågskonton jag följer så dök det upp en definition på demisexualtitet. Det träffade mig som ett slag i magen. Det beskrev mig. Exakt. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Men jag visste med en gång, redan efter ett kort instagram-inlägg, att det här var jag. Jag började googla, gick med i forum och forskade lite själv. Det kändes fantastiskt. Det gör det fortfarande. Jag har hittat mig själv. Jag har ett community på demisexuality.org fullt med människor som är som mig. Jag har äntligen hittat en läggning som är jag.

Det är läskigt att erkänna det åt folk ibland. Att som studerande i Österbotten erkänna att man i princip är asexuell tills man känner en människa är något av det läskigaste man kan göra. För det är tänkt att man ska leva "det vilda singellivet" och man ska ha nya killar att ha på g med nu som då. Det har inte jag. När folk säger "Tänk om din framtida man skulle se dig nu" så kan jag bara tänka; "Det är inte ens sagt att jag kommer att ha en man, jag kanske har en fru, en katt, eller mig själv, vad vet jag?"

Jag är demisexuell. Jag har alltid varit och jag kommer alltid att vara. Jag får inte crushes. Jag blir rädd om någon jag inte känner flörtar med mig. Jag vill inte ha ett bättre ord för heterosexuell. Jag är jag, och på en dag som denna vill jag bara känna mig som mig själv. Så mina tips idag är: Anta aldrig. Din bästa vän kan visa sig känna något helt annat än det du har trott. Låt det ta tid. Och viktigast av allt, var dig själv och låt folk runt om dig vara sig själva. Det är ändå en mänsklig rättighet att vara sig själv.

/Cajsa

Här hittar du Cajsas blogg.