Veckans blogg: Linda Larsson

Berätta lite om dig själv, vem är Linda?
– Jag är en tjej på 29 år som bor i Kungälv strax utanför Göteborg. Jag bor tillsammans med min stora kärlek Vlatko i ett grått radhus tillsammans med katten Zlatan. Och inte att förglömma såklart med våra två efterlängtade barn Elina och Elias som är fyra månader gamla. Just nu är jag föräldraledig men annars arbetar jag i en klädbutik. 

Vad skriver du om i din blogg?
– Mestadels har det handlat om vår resa till att få barn, barnlöshet, IVF-försök, IVF-försök utomlands och mina tankar och känslor kring allt detta. Jag startade bloggen för fyra år sedan just för att få skriva av mig. Men också för att dela med mig kring ett enormt viktigt ämne som berör så många men som det inte pratas så mycket om. Bloggen handlar även om vår vardag, en del fotografering, inredning och mode. Lite av varje helt enkelt. Just nu går det väl inte att ta miste att vår vardag och bloggen främst handlar om våra tvillingar.

Du har varit väldigt öppen om er ofrivilliga barnlöshet, hur kommer det sig?
– Just för att jag behövde det för att hålla mig flytande och sen för att jag VET att det hjälper andra. Precis på det sätt som det har hjälpt mig. Man lär sig så mycket av att dela med sig av sina tankar, erfarenheter och känslor. Jag har läst så mycket och lärt mig så mycket om saker som ingen läkare ville prata med oss om. Det är kanske tack vare det som vi kommit dit vi är idag. Tack vare vår öppenhet fick vi hjälp med IVF försök i Makedonien vilket faktiskt lyckades på första försöket. Med två befruktade ägg dessutom.

Vad har bloggen betytt för dig och att få skriva av sig? 
– Jättemycket! Framförallt all pepp och medkänsla från andra som också kämpar, både anonyma och inte anonyma.

Hur har barnlösheten påverkat dig och din man?
– Det har varit tuffa dagar, men i det stora hela så har de fört oss närmare varandra och vi har blivit starkare. Det är inte alla som klarar en sådan resa och det är jag stolt över idag att vi lyckades göra. Jag skulle aldrig vilja gå igenom den "misären" som vi gick igenom med någon annan.

Ni slutade aldrig att kämpa och hoppas på barn, hur såg vägen ut till att bli gravida?
– Den var lång, sex år tog det innan vi såg vårat plus. Fem IVF-försök, en del operationer och mycket, mycket väntetider inom den svenska vården. Efter samma behandling om och om igen valde vi att söka oss utomlands. Där vi opererades också, både jag och Vlatko. Här i Sverige fick vi hela tiden höra om hur ung jag var och att vi hade hela livet på oss att bli gravida. Jag var 22 när vi började försöka men det kunde vara aningen frustrerande att höra det allteftersom åren gick. Sen var det mycket sprutor, mediciner och sjukdomar som dök upp längs vägen som försämrade våra chanser att bli gravida. Det har verkligen varit en jäkla resa och samtidigt skulle man försöka hålla sitt förhållande, sitt hem och sin jobbmotivation på topp. 

Vad kände du när du äntligen fick goda besked om att ni väntade barn?
– Det finns inga ord som räcker till för att beskriva min känsla, jag slutade nog andas en stund. Vlatko fick lugna mig för att jag bara skakade och grät om vartannat.

Hur kändes det när ni fick veta att det var tvillingar?
– Sådan lycka, dubbel lycka! Samtidigt som vi var lite oroliga då vi var medvetna om att det var en riskgraviditet. Men i och med att vi satte in två ägg vid befruktningen så var det något vi visste var möjligt. 

Berätta om förlossningen
– Förlossningen gick ganska snabbt enligt mig! 8 timmar från att vi kom in på Specialförlossningen. Det var en naturlig förlossning som kom igång av sig själv här hemma i vecka 37+3. Allt gick verkligen superbra, vi kunde inte ha fått en bättre upplevelse. Barnen föddes med 14 minuters mellanrum och Elias var först ut. Vi hade en väldigt bra barnmorska vid vår sida som guidade oss genom hela förlossningen och jag tror att det är tack vare det vi har sådana positiva minnen till det idag. Mer om min förlossning finns att läsa i bloggen, där finns hela min förlossningsberättelse i tre delar.

Hur har livet förändrats sedan Elias och Elina kom till världen?
– Ingen sömn! Haha. Ingen dag är den andra lik om man säger så. De utvecklas dagligen och får för sig nya saker. Allt kräver verkligen planering. Att ge sig ut på utflykter eller att göra de saker man gjorde innan barnen fanns blir betydligt svårare med två små barn. Men vi klarar oss ganska bra, vad kan hända liksom? Men annars har livet förändrats till ett mer fridfullt liv på hemmaplan med två glada barn som nästintill skrattar från morgon till kväll.

Det låter härligt! Har det varit som ni tänkt er, att bli föräldrar?
– Jo det tycker vi nog. Fast man klarar så mycket mer än vad man tror. Innan var jag knappt människa om jag inte hade fått sova sex till åtta timmar. Nu är jag överlycklig om jag får ihop fyra timmars sammanhängande sömn.

Vad är det bästa med att ha barn?
– Deras utveckling, leendena de ger en, beröringen man får och att få känna sig behövd av dessa två dagligen. Det är fantastiskt!

Vilka bloggar följer du och varför?
– Jag följer Magdalena Graaf, för att hon verkar vara så himla härlig! Hon bjuder på sig själv i bloggen på ett väldigt roligt sätt som man kan relatera till.
– Blondinbella för att jag tycker hennes blogg har blivit skön och mänsklig sedan hon blev mamma.
– Sen följer jag Bloggkommentatorerna, just för att jag inte hinner läsa ikapp alla bloggar nuförtiden. De brukar samla det viktigaste.

Berätta tre saker om dig själv som de flesta inte känner till
– Jag har älgfobi!
– Är chipsberoende, äter nog chips tre gånger i veckan.
– Jag har fått en golfklubba i huvudet av min bror och fick då limma huvudet. Det var inte meningen, såklart.