Anna: Varför vill Per Brolléus spy när han ser en tv-intervju med bloggerskan Michaela Forni?

"Har ni märkt att så fort någon ska prata lite extra nedvärderande om bloggare så säger de allra helst "bloggerska". Som att det är det allra värsta, tjejer som tar plats och får utrymme med sina fåniga intressen"

Att vara bloggare är ett hårdare jobb än vad folk verkar tro.

Här berättar bloggaren Anna Munkhammar vad det egentligen innebär att vara bloggare.

Anna: Vad är det egentligen som är så provocerande med oss bloggerskor som gör att vuxna människor känner ett behov av att nedvärdera det vi gör? Varför vill Per Brolléus spy när han ser en tv-intervju med bloggerskan Michaela Forni som gått in i väggen och varför beskriver Alessandra Codinha på Vouge bloggarna som patetiska och köpta reklampelare?

Det handlar om makt

Jag tror att det känns lite jobbigt när en person, en ung TJEJ dessutom, på egen hand utan en redaktion eller någon bakom sig kan bygga upp en läsarkrets större än de stora tidningarnas. Allt detta, utan att någon högre upp i näringskedjan ens gett henne den platsen.

Vi tar utrymme utan att be om lov och då tappar någon annan lite av den makt de haft. Vi arbetar hårt, strategiskt och konsekvent.

Lär oss ny teknik, kodar och designar websidor. Fotograferar, skriver och frilansar. Sakta men säkert bygger vi upp en trogen läsarkrets. Några lyckas få så många följare att de fyller Friends Arena flera gånger om.

Michaela Forni vars utbrändhet Per Brolléus raljerar över har 120 000 läsare i veckan. Det kan jämföras mot svenska ELLE som ger ut 59 500 tidningar i månaden där varje nummer har 208 000 läsare. Fast det är väl inte värt så mycket när det bara är småtjejer som skriver om sina oviktiga och intelligensbefriade tjejintressen som typ bullar och smink och sånt... eller?

Är bloggerskor menlösa reklampelare?

Bloggerskor anklagas ofta för att vara köpta, Alessandra Codinha skrev nyligen på vouge.com att:

"I have to think that soon people will wise up to how particularly gross the whole practice of paid appearances and borrowed outfits looks. Looking for style among a bought-and-paid-for (“blogged out?”) front row is like going to a strip club looking for romance."

Varför är det här så orättvist?

När en bloggerska fått ett pressutskick skriver hon i de allra flesta ut det i blogginlägget fast hon egentligen inte behöver det. Gör alla tidningar det? Alla modereportage, sminkreportage mm. Har modemagasinen köpt alla dessa kläder och sönderklippta läppstift i kollage? Skulle inte tro det. Och ingenstans står det märkt att det är pressutskick eller utlånes.

Om det är något jag lärt mig när jag kommit in i den här branchen så är det att bloggerskorna är enormt måna om sina varumärken och framförallt sina läsare. Så pass att de skapar nätverk och en egen branchorganisation som heter Better Bloggers. Allt för att göra rätt vad gäller affärer, skatt och marknadsföringslagen. Och inte minst för att stärka oss och värja oss från företag som försöker sko sig på det vi jobbar med varje dag genom att förminka oss och få oss att arbeta för en spottstyvel av vad vi är värda.

Bloggerskor gör samarbeten med företag och försöker vara så transparenta och tydliga som möjligt med sina läsare om hur det gått till. Majoriteten arbetar bara med företag som de gillar och många, inklusive mig själv, tackar konstant nej till jobb som de inte kan stå för. Läs bara Jonna Jintons inlägg om hur hon arbetat heltid med bloggen i flera år utan lön bara för att inte vara en "sellout".

Så lite ödmjukhet mot bloggbranchen vore väl snarare på sin plats från gammelmedia. Men klart det känns tungt att bli omsprungen av duktiga flicksnärtor.

/Anna