Julia: Sluta fikahetsa! Låt mig bestämma om jag vill äta en bulle eller ej

Julia: Det har blivit en sån hets kring mat och hälsa. ”Varför ska du inte ta en bulle? Bantar du?” Kan jag snälla få bestämma själv vad jag stoppar i mig?

För cirka ett år sen satt jag i ett personalrum. Det var fika, precis som alla andra dagar. Någon dukade upp med kanelbullar – precis som alla andra dagar.

”Ta en bulle”

Nej tack, svarade jag. För att jag inte var sugen.

”Varför inte? Du som är så smal borde äta en bulle!”

Där satt vi ett gäng kollegor, cirka tio stycken. Vad gjorde jag? Jo jag tog den där jävla bullen. Inte alls för att jag ville, utan endast för att slippa detta tjat.

Bara tanken av dessa konversationer får mig att vilja spy rakt ut. Kan jag snälla få bestämma själv vad jag stoppar i mig eller ej? Om du vill äta en bulle varje dag, varsågod.

Men jag kanske inte vill bara för att du vill? Det handlar om egna individers beslut och ingen annan ska behöva yttra sin åsikt om mitt val.

Kommer ni ihåg IQs reklam som gick på tv för ett tag sen? ”Tänk om vi tjatade lika mycket om allt”. Den som handlade om att alla "ska" dricka alkohol och helst lika mycket. Det "alkoholtjatas". Det är exakt likadant när det kommer till mat och bullar. Särskilt om man är smal.

När någon har gått upp några kilo, så ska man inte säga något om det. Men om någon har gått ned – då är det tydligen okej att säga det rakt ut och kritisera. Var tyst istället. För du har ingen aning om vad som ligger bakom. Det kan vara en sjukdom, ett krossat hjärta eller bara en jobbig period i livet.

Folk bryr sig för mycket om andra människors kroppar. Sköt om din egen istället så lovar jag att sköta om min. Ifred.

Det spelar ingen roll om en person är större eller mindre. Det är lika jobbigt om någon kommenterar en brist på ens kropp. Så varför tar ni er friheten att kommentera någon annans kropp om personen i fråga anses vara för smal?

För några år sedan när jag var 17 år då kämpade jag med min egna vikt. Jag gick bara ned på grund av jobbiga faktorer runt omkring. Då började det kommenteras att jag var för smal, man såg mina nyckelben alldeles för mycket och gud, mina kindben var för markanta. Det hände mycket i mitt liv just då.

Att folk kommenterade att jag var smal framkallade en ätstörning hos mig. Så ge fan i att kommentera andras kroppar eller vad man stoppar i sig – med en negativ ton. Det ger varken dig eller mig någonting. Om du får dåligt samvete över att du inte kan tacka nej till en bulle, då får du börja jobba med dig själv. Inte med mig. För jag vill kunna välja själv vad jag äter. Om jag vill ha en bulle eller ej. Vill jag inte ha pasta? Jag kanske är glutenintolerant. Eller en bit chokladkaka? Jo jag kanske åt en igår eller inte är sugen på det just nu.

Denna mat- och hälsohets är ett problem. Jag tror vi alla har stött på det, någon gång. Någonstans. Kan vi alla snälla tänka på det när vi sitter där i lunchrummet nästa gång?

Det är du och jag som påverkar. Vårat samhälle har redan en skev bild om detta så kallade ideal.

Om vi alla bara väljer att jobba med oss själva och inte hetsar andra, så kanske vi en dag har ett problem mindre. Det tycker i alla fall jag.